Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. När man minst väntar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Jag ska inte vara stygg med flit, men tänk om jag råkar
till att bli det händelsevis? sade Davy i smått orolig ton.
— Dn får allt akta dig för det där »händelsevis,» varnade
Marilla. Anne, om slaktaren kommer i dag, så tag en fin njur-
stek och en smula bringa. Kommer han inte, får du slakta en
höna till middag i morgon.
Anne nickade.
— Jag bryr mig inte om att laga någon middag enkom för
Davy och mig i dag, sade hon. - Vi skära litet av skinkbenet,
och så står där ett par pannkaksbitar i skafferiet. Åt dig, när du
kommer hem i kväll, ska jag värma upp litet stek i sin sås.
— Jag ska hjälpa herr Harrison med att hämta havstång
nedifrån stranden, förkunnade Davy. - Han bad mig, och jag-
tänker nog han bjuder mig kvar till middag . . . Herr Harrison
ä’ vådligt snäll . . . Och så artig som han ä’ se’n ... Jag hop-
pas jag måtte bli lik honom, när jag blir stor. Jag menar i mitt
sätt - jag vill inte se ut som han. Men det behöver jag nog
inte vara rädd för, för fru Lynde har sagt, att jag ä’ ett mycket
vackert barn ... Tror Anne, att det kommer att hålla i sig? Det
ville jag bra gärna veta.
— Det hoppas jag att det ska, svarade Anne allvarligt. —
Du är en ganska vacker liten pojke, Davy — Marillas min ut-
tryckte det allra starkaste ogillande — men, min kära vän, du får
också lov att uppföra dig lika hyggligt och bra som du ser ut.
— Och när Minnie May grät och tjöt häromdagen, för att
någon hade sagt, att hon var ful, så sa’ du till henne, att bara hon
var snäll och rar, skulle ingen tänka på, hur hon såg ut, sade
Davy förebrående. — Är man vacker, så ska man vara snäll; är
man ful, så ska man också vara det . . . Är det då pin omöjligt
att komma ifrån’et på något sätt?
— Vill du då inte vara snäll? frågade Marilla, som inhämtat
en hel hop, men ännu inte lärt sig det fåfängliga uti att framställa
dylika frågor.
— Åjo vars — men inte för snäll, sade Davy försiktigt. —
Man behöver inte vara så värst snäll för att bli söndagsskolerektor.
Det är herr Bell, och han är en riktigt dålig karl.
— Gud tröste mig, barn, så du talar! utbrast Marilla.
Montgomery, Anne. 161 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
