14 seklernas arf. tidigare under en mer än femtioårig skriftställarbana gett så många uttryck. Börjande från hans första offentliga uppträdande, föredraget om Österbotten 1841, och sedan i mångfaldiga geografiska och historiska skildringar likaväl som i dikter, har han betonat förbindelsen mellan naturen och odlingsarbetet i Finland och bägges betydelse för Europas kultur. Och hvem har mer karakteristiskt än han tecknat naturens lif i Finland, särskildt norra Finland? »Vinter och sommar inträda stundom plötsligt på få dagar, stundom med långa ostadiga öfvergångstiden Islossningstiden på våren är en lifvets uppståndelse, hvarom ett sydligare klimat ej har en aning. Med den obeskrifliga känslan af vaknande lifskraft förenar sig intrycket af en dag utan natt. I fulla tre månader finnes i största delen af Finland intet mörker mer. Natten strålar, den nordliga himmelen kastar skuggor mot söder, och står där en molnbank i norr, af tecknar sig landskapet utan skuggor. Ingen målares pensel förmår återgifva det drömlika intrycket af en sådan natt, där alla föremål synas själflysande och ljuset ej utgår från en punkt, utan samtidigt från alla. I detta beständiga ljus utvecklar sig växtlifvet med en förvånande hastighet. Allt lefvande skyndar att lefva. Mellan fröet, stängeln, blomman och frukten ligger en enda lång dag, och när den är förbi, när den första stjärnan åter begynner tindra på aftonhimmelen, har växten mognat till skörd. Lifvet har genomilat sin korta årscykel, det har fullgjort sitt värf och förvissningen börjar. En nordan blåser; en frostnatt härjar; den döende växtvärlden ikläder sig till afsked sina praktfullaste färger. Natten mörknar, lofven falla; barrskogen