fin i, ands natur och fouc. 15 ensam står grön i förgängelsen. Äfven han sofver, men han är en krigare, van att sofva i full rustning. Stundom, i juni eller augusti, kastar vintern en härjande skugga in på sommaren. Åkerfälten stå i sin starkaste växt eller i mognadens början. Då kommer en nord an vind, som lugnar till kvällen. Himlen klarnar och skiftar i grönt. Temperaturen sjunker, kärret utandas sin dödande frost. Vid midnatt angifver termometern fryspunkten, vid solens uppgång två grader kallt eller därunder. Axen öfverdragas med en lätt isskorpa, och denna är ännu oskadlig. Men följer därpå en varm dag, förvandlas axets kärna till en näringslös vätska, olyckan är skedd och odlarens hoppP för året förspilldt. Efter höstens förvissning följer i oktober »Sankt Britas sommar» med klar sol och styrkande höstluft; därefter regn, dimmor, mulen himmel och svart natt. Då faller ändtligen den första snön, som lifvar och lyser naturens dödsbädd. Längsta dagen och längsta natten variera med breddgraden från nitton timmar till två månader. Norden har alltid ett öfverskott af ljus, till följd af snön, norrskenet och solreflexerna i morgon-och aftonskymningen. Vintern kommer, men ej som en fiende, mycket mer som en kär och förtrogen vän. Han bygger broar, jämnsfr vägar och gör de otillgängliga kärren farbara. Växtlifvet är skendödt, djurlifvet ligger till största delen i dvala, människolifvet uppvaknar till ny verksamhet. Utan snön vore jordbruket, utan isarna samfärdseln icke? möjliga under denna breddgrad. Och högvintern börjar med ett tillväxande ljus, som redan tidigt i sig bär hoppet om våren.