26 seklernas arf. köpkraft; mycket måste ges på skuld och betalningen kan dröja i åratal. Dessutom äro handeln och sjöfarten länge omgärdade af många inskränkningar, frukter af en huld styrelses landsfaderliga omtanke att reglera undersåtarnes görande och låtande. Allmogen skall handla med småstäderna, dessa skola handla med Stockholm och Stockholm med utlandet. Men rörelsen vill ej låta reglera sig: stockholmarne köpa direkt af allmogen, denna seglar på Stockholm, småstädernas borgare på utlandet. Så uppstå inbördes klagomål och tvister; enhvar försöker så godt han kan tumma på »ordinantierna». Detta verkar åtminstone hvarje stads invånare emellan en stark känsla för hemstadens gemensamma intressen, dem man dessutom ofta får försvara mot grannstädernas konkurrens. Är 1765 frigöras ändtligen de österbottniska städerna från beroendet af Stockholm. Nu begynner man segla till utlandet och direkt därifrån importera varor. Profiten ökas, men ock osäkerheten, ty nu är man beroende af världskonjunkturerna, dem det ofta är än svårare att beräkna. Främmande folk råka i krig med hvarandra eller vidtaga inskränkningar i utlänningarnas sjöfart, och därvid bli ofta folkrätt och neutralitet föga respekterade. ; Denna osäkerhet verkar på alla: rik och fattig äro beroende af samma växlingar och af de naturmakter, som herska öfver hafvets värld. Och så uppstår äfven härigenom en stark känsla af samhörighet, hvilken Runeberg så åskådligt skildrar, då han i »Den väntande» tecknar höstlifvet i kuststäderna. »I dubbelt mått liflig är rörelsen då i de små sjöstäderna, hvilkas hela bestånd vanligast hvilar på