Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fäderneslandet.
33
kunde det hända att karelarne på båda sidor om gränsen
slöto separatfred. Det vill säga: man visste hvad man
icke var eller icke ville vara: icke fiender och härj are, då
man kunde vara vänner och odlare.
Blodets röst fick dock ingalunda alltid tala.
National-hatet mellan de båda folk, som täflade om Finlands
besittning, meddelade sig äfven åt finnarne, och dessa
kunde sålunda ej sällan ifrigt deltaga i de grymma
härjningståg, som företogos in i »fiendens» land. Och hos de
finnar, som iydde under Sveriges krona, väcktes sålunda
småningom en allt starkare känsla af att man åtminstone
icke ville vara »ryssar».
Väckelsen härtill var redan på 1500-talet så kraftig
man kan begära. Så tecknar gamle Messenius på
följande sätt slutet af detta århundrade;
Ryska kriget nu kommer till. .
I fem och tjugu år det stod,
mång hjält däri utgöt sitt blod:
de arme finnar, som näst bo,
lede största sorg och oro.
Ej dag, ej natt voro där fri,
hvar slaktning ställtes de främst uti.
Huru ofta med rof och brand
den tid förhärjades Finland!
Jag knappt det förtälja minns,
dock i andra böcker det finns;
den näst är elden, han sig bränner,
så att han det i kroppen känner.
Jämförelsevis lyckligare tider grydde med
Stolbova-gränsen och stormaktsställningen. Ryssarnas härjningar
upphörde så godt som alldeles; men vänskapliga känslor
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
