fäderneslandet. 41 disputationer på svenska. På alla dessa områden var finskan alltför litet upparbetad för att kunna upptaga täflan med svenskan. Och då alla bildade förstodo och måste förstå svenska, fanns ej heller något behof af författarskap på finska, annat än i religiösa ämnen och de enkla ekonomiska frågor, som kunde angå allmogen. På samma gång kunde nu, då odlingen och välståndet stego, tjenster äfven i Finland bli mera begärliga för svenskar, och då parti- eller kungagunst blef afgörande, kunde hit komma tjenstemän med ingen eller otillräcklig kännedom af folkets språk. Ja i vissa delar af kusttrakterna, där befolkningen talade svenska, kunde äfven en inhemsk medelklass uppstå, hvars barn voro i samma ställning; och någon undervisning i finska erbjöds dem ingenstädes. Att nu sådana tjenstemän, som måste sköta sin befattning med hjälp af tolk, skulle mötas med missnöje och misstro, är lika lätt förklarligt som att de, själfva kännande sig främmande för folket, kunde mera betrakta sina tjenster som inkomstkällor, än de sågo på folkets bästa. Så uppstod småningom denna språkliga tudelning, hvars bittra följder erfaras än i dag. Och märkvärdigt nog framträdde i bredd med denna språkliga differens ännu en ekonomisk, kännbar särskildt för dem, hvilka till största delen ej ledo men af språkfrågan: stadsborna i Österbottens städer. Det är redan omnämndt huru dessa städer voro beträffande sin sjöfart lagda under Stockholms lydnad, i det de fingo segla endast till denna stad, men ej till utlandet. Under halftannat århundrade blef nu detta ett stående ämne till klagomål, och oberoende af den rivalitet, som eljes rådde de österbottniska städerna emellan, förenade man sig gång efter annan för att med