bildnings arbetet. 49 Denna olika formulering hos samma författare tyder uppå att mellan 1769 och 1772 något måste ha inträffat, som hos Porthan väckte eller stärkte känslan af att Finland var hans fosterland i trängre mening. Och hvad detta något är, det är ej svårt att säga. Sällskapet Aurora hade stiftats, och genom dess försorg utkom, med Porthan som redaktör, från början af 1771 Finlands första periodiska publikation, »Tidningar Utgifne Af Et Sälskap i Åbo». Första nummern af dessa tidningar öppnas med en dikt, som har en helt annan värme och flykt än promo-tionspoemen. Synbarligen blef för författarne, Porthan och professor Gadd, inspirationen lifligare, då de visste sig tala direkt till hela det bildade Finland, ej blott till och genom solennitetssalens publik. Säkert är att i denna inledningsdikt det finska bildningsprogrammet framträder så fullständigt man gärna kan begära. Alla de olika syften, för hvilka sällskapet ville arbeta och för hvilka det påkallade biträde, främst af ungdomen, de omtalas här, och omtalas åter såsom något hvilket man ej har, men borde söka ernå. Vårt land ännu ej känns, dess teckning vanställd finnes, i språket saknas rykt, i våra häfder ljus; ej utan samlad flit den kunskap däri vinnes, som räddar åldrens spår från glömskans djupa grus. Vår späda hushållskonst af mogna råd bör ledas, af säkra rön bli stödd, från fördoms tvång bli fri, åt våra näringsfång bör större vidd beredas och landets raska barn med ömhet skötta bli. Men strax därpå framställes ännu en annan uppgift af mer poetisk art: 4