bii/dnings arbetet. 51 Och att det »vårt land», som redan här besjunges, verkligen är Finland och »vårt folk» finska folket, därom behöfver man ej vara osäker. Det utvisas redan af .diktens begynnelseord: Du folk af scythisk stam och nordens äldste ätter, hvars snilles eld ej släcks af landets snö och is, som uti vett och dygd en grundad ära sätter, kom, låna oss ditt ljus till fosterlandets pris! Du ungdom, Finlands hopp, kom att din tanka öfva, att täfla på den ban, som öppnas här för dig, att odla upp din smak, att snillets styrka pröfva, att låta grundlighet med fägring pryda sig! Den »scythiska» stammen — en svensk hade otvifvelaktigt sagt götisk — i bredd med »Finlands hopp», och hela diktens syfte, allt detta ådagalägger klarligen, att, vi här ha ett uttryck för hvad man kunde kalla ett kulturellt finskt nationalmedvetande. Det vill säga: Finland proklameras såsom ett eget kulturområde med egna behof, hvilka landets barn böra sträfva att fylla. Äfven här kan tilläggas, att denna kulturellt finska nationalkänsla icke i ringaste mån behöfver göra intrång på »den kärlek Finlands folk för Sveriges välgång hyser». Porthan har äfven i detta afseende på ett alldeles oför-tydbart sätt uttalat det finska programmet. Då han blifvit invald till ledamot af »kongliga svenska vitterhets-, historie- och antiqvitets-academien», tog han 1788 sitt inträde med ett tal rörande »finska folkets läge och tillstånd vid den tiden när det först lades under svenska kronans vissa och varaktiga välde». När han så fullföljt sin uppgift och omtalat huru de finska folkslagen underkufvats af germaner och slaver,