bii/dnings arbetet. 55 Känslan häraf verkade otvifvelaktigt hos finnarne vid denna tid, likasom långt senare, att man med så mycket större intresse omfattade det egna och däri sökte stöd för en nationell tillförsikt, hvilken ej kunde bygga på andras erkännande. Här uppskattades sålunda den nationella betydelsen af Porthans och andras foster-ländskt-vetenskapliga nydaningsarbete, och ur ökad kännedom om forntiden hämtade man hopp om en framtid. * Så domnade Aurora småningom bort, men år 1797 stiftades i stället »Finska hushållningssällskapet». Här tycktes »fägringen» vara alldeles utesluten, då man sysslade med så prosaiska ting som jordbruket och dess binäringar, koppympning m. m. Men äfven i detta sällskap spelade universitetsmännen en ledande roll. Och så hände sig, att en medlem den 2 januari 1800 uppläste en dikt till sällskapets ära. Det var f. d. eloquentiae docens, numera professorn i lärdomshistoria, Franzén. Jämför man dikten, »Finlands uppodling», med Aurora-dikten från 1771, så skönjer man tydligen inflytandet af de gångna tre decenniernas vetenskapliga forskningsarbete — också egnar skalden i en not Porthans undersökningar en varm hyllning. Fosterlandet har klarnat för medvetandet, formuleringen är bestämdare, och på samma gång har synkretsen vidgats. Att dessutom den poetiska »fägringen» är större hos Franzén än hos Porthan och Gadd, behöfver knappt sägas. Vissa grunddrag i uppfattningen återfinnas: så skildringen af naturens skönhet och på samma gång af dess hårdhet; men bägge starkare accentuerade. Det är nu