56 seklernas arf. Finland blir de ^»tusen sjöarnas» land — likasom dess finska namn, Suomi, nu införes T poesin — medan å andra sidan det omtalas huru »naturen, själf barbar, sin egen gåfva kränker» genom frost och öfversvämningar. Hufvudintresset samlar sig dock kring skildringen af folkets förgångna öden. Den »fria vildheten» före den svenska eröfringen vinner skaldens sympati för de »sångers eld», hvilka folket då ägde. Men å andra sidan prisas den finska bibelöfversättningen: Hör! äfven på ditt språk, o stam af glömde bröder, den helga sanningen meddelar ljus och tröst. .Och af den lager »den ädle hjälten bröt på Leipzigs segerfält» hade äfven finnarne haft sin del. Längst dröjer skalden dock vid. det sistförflutna århundradet, tecknande först hungersnöden i slutet af 1600-talet, sedan stora ofreden och omänskligheten hos fienden, »en barbar, på tusen marter rik». Men därefter framställas odlingens vinningar, och bland dessa glömmer österbottningen icke seglationsfriheten. Hänförd tillropar han sitt land: Se, längst till Indiens öar viftas din flagga, fri från band, som hon förnedrad bar. Genom ett fortsättande af detta odlingsarbete hoppas skalden slutligen att engång se Finland, lyft vid Sveriges sida, beundras af en värld, som glömde att det fanns. Men ej nog härmed: Franzén dristar i början af sången jämföra sitt land med Europas mäktigaste nationer. Och hvad detta innebär, det förstå vi, om vi ihågkomma,