finsk lifssyn. 59 satt i dess potatisutskott, ifradeffør strömrensningar samt skref i bredd med allt detta svensk vers och öfversatte Anakreons glada sånger till vinets och kärlekens lof. Men följer man honom på alla dessa till utseendet så olikartade områden, så blir ändock totalintrycket det samma som man med rätta sagt utmärka fru Lenngrens personlighet: Porthan är »nästan aldrig borta». Mångsidigheten är hos honom icke en följd af osäkerhet om hvad som var hans egentliga kallelse, utan den är uttryck för och tillämpning af en fast öfvertygelse om människans uppgift och medlen att lösa denna. Uppgiften gafs honom färdigt formulerad genom hans klassiska studier: enligt antikens åskådningssätt bestod den i harmonisk utveckling af människans alla förmögenheter. Medlen att nå detta mål anvisades åter till stor del af samtidens tendenser. Erfarenheten, förnuftet, kritiken och naturen skulle bestämma människans åsikter och handlingar. Men i bredd med dem, ansåg Porthan, borde ock sympati, skönhetskänsla, inbillningskraft och religiöst sinne odlas, ty dem förutan är människan blott half. Ja, ej blott anden borde sålunda utvecklas, utan äfven kroppen skulle vårdas, så att den blef andens villige tjenare. Men en sådan allsidig utveckling kan människan icke nå, om hon lefver blott för sig själf och i sig själf. Endast i samlefnad och samarbete med andra kan hon lära sig förstå lifvet; blott genom att verka för andra fyller hon sin högsta uppgift. Äfven denna medborgerlighet var för antikens människor ett axiom; men den var lika mycket ett axiom för en bidad finne under adertonde århundradet, då han såg huru mycket arbete hans land behöfde.