6o seklernas are. # Betraktar man sålunda Porthans lifssyn i dess förhållande till tidens stora tankeriktningar, så ser man att han representerar dem alla, men är fri från allas ensidigheter. Att erfarenheten är grundvalen för ali vår kunskap, det är för Porthan, lika väl som för Locke, själfklart. Och att man genom kritik af rådande åsikter bör frigöra sig från de »fördomar», som ofta hålla »hopen» fången, detta var ock hos honom en ledande grundsats. Men huru »upplyst» han än sålunda var, bevarade honom hans vetenskapliga grundlighet från att, såsom »upplysningsfilosofin» ofta gjorde, förkasta det gamla blott därför att det var gammalt. Och hans historiska forskningar verkade likaså, att han ingalunda delade den hos tidehvarfvets »upplyste» så vanliga tron på den egna tidens stora öfverlägsenhet öfver alla föregående. Tvärtom: han profvade det nya med samma kritik som det gamla. Och därtill gafs honom anledning äfven af hvad han såg rundtomkring sig. Tidens »moderna idéer» omfattades med förkärlek af rätt många i socialt afseende lyckligare ställda ynglingar, hvilka sträfvade att, med minsta möjliga barlast af allvarliga studier, genom parti-, hof-eller släktgunst så snart som möjligt få sig en bit af »kronans kaka». Men den ytlighet sådana lyckojägare röjde förtröt den allvarlige läraren, både på fosterlandets vägnar och, icke minst, af medkänsla för de fattiga, sträfsamma, ofta dock rikt begåfvade studenter, hvilka med stor förlust af tid fingo dra sig fram med konditioner och sedan, i saknad af »relationer», ofta fingo stå i skuggan för andra med vida mindre förtjenst. Dessa dugliga kulturarbetare ville Porthan hjälpa, åtminstone