finsk lifssyn. 63 Lät våra rörda bröst en ljuflig tjusning röna, då med en skicklig hand du skaldelutan slår; lät sannings starka drag så blandas med det sköna, att hon med dubbel kraft på våra hjärtan rår! Att tolka dygdens lof, dess helga rätt försvara, att. blotta lastens blygd och dårskaps välde bry, det bör din ädla ro, ditt höga syfte vara; när snillet leka får, det dock bör själfsvåld fly. Detta program står ju i full öfverensstämmelse med det som för tidens didaktiska poesi allmänt erkändes såsom riktigt. Anmärkas kan dock att den reservation, som sista versen innehåller, ingalunda allmänt iakttogs: den forne Åbo-docenten Kellgren lät ju ofta nog sitt snille leka utan att »själfsvåld fly». Men för ungdomens ledare sådana som Porthan och Gadd framställde sig osökt äfven denna princip, likasom den stod i harmoni med den måttfullhet Porthan i öfrigt eftersträfvade. Och det ser ut som hade man i Åbo, under inflytande af detta uppfattningssätt, äfven förstått att låta »till sin ärbarhet en munter glädje blandas». Åtminstone berättar Clarke, att medan studenterna i Uppsala voro förfallna till dryckenskap och jakobinism, rådde det fred och anständig ordning öfverallt i Åbo. Det gamla ärbara svenska lefnadssättet hade här ej blifvit utträngdt af de franska principer, som förgiftat både professorer och studenter i Uppsala, likasom personer af alla åldrar i Stockholm. Sanningsbegär och en allvarlig ifver i det vetenskapliga arbetet förefunnos därför här, där den kraftiga inverkan af goda exempel understödde lärdomen. Och ändå lefde man i Åbo ingalunda dystert, utan roade sig med musik och dans. *