7 o seklernas arf. skönjer man hos Franzén en hög och harmonisk lifssyn, hvilken upptagit alla den europeiska kulturutvecklingens högsta resultat, på samma gång den formar sig efter hans folks skaplynne och andliga behof. Lika fast som Porthan — och som Topelius — är Franzén öfvertygad om att »det gifs ingen heder, ingen kraft, ingen fosterlandskärlek utan arbete.» Denna grundsats framstod för Franzén lefvandegjord i Porthans personlighet, hvilken han allt ifrån tretton års ålder vant sig att betrakta som ett föredöme. Så är det naturligt att han gör satsen gällande för alla studenter: Studentl det namnet säger flit. Till flit är mänskan buren. Blott flit, blott oupphörlig flit, är lifvet af naturen. Men denna flit får genast en ideell betydelse därigenom att den är ett villkor för fyllandet af människans högre bestämmelse: genom sin flit kan studenten ådagalägga att han är »en länk, som själf sig fästa bör i himlens ked af väsen». Därför är ock arbetets högsta form samarbete mellan länkarna i en sådan »ked», hvilka verka för ett gemensamt ideellt mål. En sådan förbindelse skyddar från de faror, som isoleringen i det glest bebodda Finland medför, och därför ger hushållningssällskapets bildande skalden anledning att tillropa sitt fädernesland: Se, kring din vida bygd en lycklig gnista tänder på en gång alla bröst i patriotisk brand. Se för din sällhet tusen händer sig kedja från din fjäll och till din Auras strand.