74 seklernas arf. Men en sådan förbindelse af människoandens högsta verksamhetssätt är äfven humanitetssträfvandets yttersta mål. Så blir då detta humanitetssträfvande nationellt i Finland, på samma gång det får en form, hvilken måste i hög grad tilltala det poetiska sinnet. De högsta sanningar vetenskapen kan nå, den djupaste uppfattning af människonaturen, religionens hela stämningsvärld, allt detta kan den finske skalden upptaga i sin sång, viss om att han därmed går samma väg, som hans förfäder sedan urminnes tid vandrat, medan han på samma gång har detta ideal gemensamt med de folk, som tidigare representerat den mänskliga kulturens högsta utvecklingsformer. Därmed blir då ock känslan för folkdiktningen en viktig faktor i det kulturella nationalmedvetandet. Det se vi af den eldiga strof, hvarmed Franzén i »Finlands uppodling» hyllar folkets ungdomsålder: Med dina sångers eld, ett utbrott af naturen, med dina ordspråks skatt, ett fynd af sinnrikt vett, själf konung i ditt hus, mot hungern och mot djuren beväpnad med ett järn af egna kärr beredt, i dessa glada skär, ett hem för sköna elger, var du ej vis och säll, o forne scythers son? — Och du din fria vildhet säljer mot lejda bilors glans och fala klockors .dån! Att skalden sålunda ifrågasätter värdet af den katolska bildning, med hvilken svenskarne undanträngde den urfinska — det är otvifvelaktigt »fennomani». Men fennomani i den mening, hvari ordet togs då det första gången användes, af Hammarsköld (i Lyceum 1810). Denne betecknar nämligen med detta namn den riktning