härstamningen. 93 bär, men vandrade om nätterna stadigt i den riktning, där han sett solen gå ned i augustikvällen. Snart fann han landsmän, som underlättade hans flykt, och framkom slutligen till en sjöstad i södra Finland. Här låg en skuta färdig att segla till Sverige, och skepparen tog den fattige flyktingen ombord. Färden ställdes till Stockholm, och man landade vid Skeppsbron. Där stodo några kvinnor och sköljde sitt byke. En af dem betraktade noga den nyss anlända gossen och frågade så på finska: — Hvarifrån är du hemma? — Från Uleåborg, svarade gossen, likaledes på finska. Då föll kvinnan honom om halsen, gråtande af glädje. Det var hans mor, hvilken, likasom så många andra, af nöden under kriget drifvits att fly till den svenska hufvudstaden och där nödgades försörja sig med fattiga kvinnors vanliga arbete. Hvem ser ej huru vi i detta släktminne ha roten till en af skaldens fagraste skapelser, Björken och stjärnan? Men lika tydligt är att ett sådant minne redan för gossen, som undrande hörde det omtalas, gjorde historien om stora ofredens fasor lefvande och personlig, lärde honom känna sin samhörighet med det folk, som lidit så oerhördt. — När så »ödemarkernas vår» randades, sökte sig Maria Zebulon och hennes Christopher åter till hemstaden. En son och dottern Margaretha kommo däremot att få sitt hem i Stockholm; sannolikt hade de åtföljt modern på hennes flykt. Sonen blef porslinsgjutare och dottern gifte sig med »konungens färjekarl på tyska båten» Söderberg En annan bror till Christopher omnämnes såsom arbetskarl i Uleåborg; men hans son blef präst, flyttade till