94 si/ä k t arf vet. Ryssland och blef herde för en församling i Ingermanland. Samma bana gick en af hans söner och från denne härstammar en gren af släkten, hvars medlemmar företrädesvis valt krigaryrket, men bland hvilka i senare generationer konstnärsanlag åter framträdt. Genom giftermål har denna gren i nyare tider förbundit sig med Christophers ättlingar. Denne sistnämnde kom likasom far och farfar till tullen, där han blef skrifvare. Men därjämte dref han borgerlig näring, målaryrket. Han förkofrade åter sin ekonomiska ställning jämförelsevis väl. leke blott fädernegården öfvergick i hans ägo, likasom de åkrar och ängar fadern ägt, utan när han 1761 dog, fanns i huset penningar till ett belopp af 290 daler kopparmynt, silfver för nittio dalers värde och diverse husgeråd. Märkas kan dock såsom betecknande för tiden att rubriken linnekläder representeras endast af tre stycken handdukar. Hela behållningen steg emellertid till 2,800 daler, medan faderns bo efter den ryska plundringen hade uppskattats endast till 632. Och då var i Christophers kvarlåtenskap icke inberäknad en ny byggnad emot gatan med källare därunder, hvilka hans son Michael låtit förfärdiga. Litteraturen representeras i bouppteckningen af en finsk bibel i kvart, värd 27 daler. Det var utan tvifvel husmodern, kapellansdottern Margaretha Lithovia, som medfört denna i boet och som väl i den finska församling, från hvilken hon var hemma, Sievi, lärt sig betrakta finskan som sitt modersmål. Vid arfskiftet tillföll äfven bibeln henne. Och genom henne förbundos nu Toppelierna med den stora sursillska släktkomplexen. Måhända medbragte