7. En målare och en uppfostrare. De konstnärsanlag, som i ganska anspråkslös form röjde sig hos Maria Zebulons son, frambryta än bestämdare hos hennes sonson. Men här vore man frestad att äfven tillskrifva den karelska härstamningen något inflytande. Ty när Michael Toppelius i sina bref använder finskan, som tydligen var hans modersmål och särskildt hans hjärtas språk, så antaga hans uttalanden stundom en rytmisk form, snarlik runometern. Åt detta håll kunde emellertid ej hans anlag få någon utbildning. Han stod ej mera kvar på folkdiktningens naiva ståndpunkt, och å andra sidan fick han ej heller någon sådan boklig bildning, att han kunnat utveckla sig till konstdiktare, allraminst på finska. Däremot ledde faderns yrke honom tidigt till att sysselsätta sig med färger och penslar, och så blef han från yrkesmålare konstmålare. Härtill kunde han hemma i Uleåborg ha fått impulser — om än af ganska primitivt slag — från en åldrig kyrkomålare, Lars Gallenius, som var gift med hans fars moster, Valborg Zebulon. Måhända var det äfven dennes exempel som gaf hans konstnärssträfvanden en religiös riktning; dock kunde väl också modern, såsom prästdotter, ha därvid haft inflytande på honom.