en målare och en uppfostrare. 11 3 För öfrigt är att märka, att konstmålningen vid denna tid ännu icke skilt sig från handtverket. I själfva Stockholm kunde samma »hofmålare», Pasch, som arbetade på utsmyckande af det under byggnad varande kungliga * slottet, äfven vid tillfälle ombesörja målning af de förnämas vagnar. Så mycket lättare kunde då i Finland en yrkesmålare drista åtaga sig arbeten också af en art som kunde gå och gälla såsom konst. Så fick Michael Toppelius vid fjorton års ålder, i sällskap med en af faderns drängar, göra en resa till Idensalmi för att utföra något bildmålningsarbete i kyrkan därstädes. Det var just icke nästagårdsväg dit från Uleåborg, nära trettio mil; men då Kfiopio ännu ej var anlagdt, hörde hela norra Savolaks vid denna tid till Uleåborgs »intressesfär». Kyrkoherden i Idensalmi, prosten Henrik Helsin-gius, fäste sig vid gossens vakenhet och fann hos honom anlag, hvilka han ansåg böra utvecklas. Han hade förbindelser i Stockholm — två af hans söner voro bosatta där — och erbjöd sig att rekommendera ung Michael hos Pasch »till vidare förkofran i konstmål [eri] och ritningar», som Michael själf senare berättar. Kanske ansågs dock gossen ännu alltför ung för att sändas så långt ut i världen och utsättas för hufvudstadens farligheter, ty det var först vid sjutton års ålder han, år 1751 om sommaren, »på Wacklins schep Gamla Maija» reste till Stockholm. Det är icke veterligt att han före denna tid gått i någon skola. Sannolikt var det modern som sörjde för bibringandet af de nödvändigaste elementära kunskaperna, och sedan fingo antagligen lifvets erfarenheter och hans vakna iakttagelseförmåga göra resten. Att 7