i04 si^äkt arf vet. han ej lärt sig latin har man slutit af hans sätt att signera sina taflor. Efter det sedvanliga »pinxit» (= har målat detta) satte han ej sitt namn i nominativ, utan ritade på finska »Michael Toppeliuxelda» (af Michael Toppelius). I Stockholm bodde han än hos sin farbror porslins-gjutaren, än hos sin faster fru Söderberg, hvars man ock var bekant med Pasch och kanske talade godt för honom hos denne. Kost bestod ynglingen sig själf, men den vållade ej större utgift än tre styfver om dagen, och dem kunde han troligen intjena med sitt arbete. De lax-fjärdingar och smörbyttor föräldrarna skickade hemifrån måste han, berättar hans sonson, sälja för att få pengar till sina öfriga behof. Om hvad han lärde sig i Stockholm vet man ej mycket med säkerhet. Af utländska målare, som blifvit inkallade för slottsarbetet, hade år 1735 bildats »kongliga Ritare-acade-mien», en skola för teckning efter lefvande modell eller gipsafgjutmngar. Högst antagligt är att äfven Michael var lärjunge i denna skola; men för öfrigt var han enligt egen utsago »lärgåsse» hos Pasch och fick såsom sådan arbeta bland annat på marmorering och förgyllning af predikstolen i Slottskapellet, där Pasch själf utförde plafondmålningar. Vistelsen i Stockholm räckte, i två repriser, sammanlagdt icke fullt två år. Särdeles mycket hann väl finn-gossen ej inhämta genom direkt undervisning; kanske mera genom hvad han fick se. Stora mästares verk lärde han känna åtminstone i efterbildningar, och han hade ett öppet öga för tidens nya smak i klädedräkt, bohag m. m.