i02 slyäktarfvex. såsom skeppsbyggmästare med tumstock och passare eller jungfru Maria mottagande ängelns] budskap i ett rokokokabinett. Och hans serafhufvuden kunna stundom ha ett nästan individuellt tycke, så att man tror sig se dragen af någon hofpredikant eller någon fin dam, som han kanske sett skymta förbi sig i trapporna på Stockholms slott. Men därjämte tillät han sig ibland att »pricka» en eller annan samtida genom att på en bild af yttersta domen ge någon af de fördömda hans drag. Och så snart han öfvade sin konst utanför kyrkans helgade murar, kunde han naturligtvis ge sin humor än lösare tyglar. Så målade han, berättar Sara Wacklin, på en gästgifvargård i Loimijoki nära Uleåborg en bild af paradiset, hvilken fyllde en hel vägg. Utom allt hvad vanligen i * en sådan framställning förekommer sågs här en lapp, klädd i mudd och vantar och insnörd i% sin pulka med den snälla renen i fullt traf. Och ej långt från dem åkte små nakna gossar gladeligen skridsko på paradisets glanskis. Än ett drag, hämtadt ur samma källa. Som gårdsägare i Uleåborg hade han till granne en förmögen man, med hvilken han eljest var god vän. Engång uppstod dock tvist om ett plank, som skilde bådas gårdar. Toppe-lius fick för grannsämjans skull ge efter. Men när sedan grannen bad honom renovera ett porträtt, måladt i hans ungdom, passade han på och målade efter namnet Christian, som stod under taflan, ordet tyrann, men detta med så små bokstäfver, att ägaren ej märkte det, förrän en af hans bekanta, för hvilken han visade porträttet, frågade om han också i sin ungdom hade burit samma namn. ,