en måiyare och en uppfostrare. ioI Så finna vi hos skaldens farfar religiöst sinne förbundet med öppen blick för det lefvande lifvet och dess kulturformer samt godmodig humor. Lägga vi härtill arbetsamhet med på samma gång ideellt och praktiskt syfte, så framstår äfven han såsom förebådande sonsonens temperament, i hvilket alldeles samma drag uppenbara sig. * Ganska vidt omkring i landet sträckte sig det område, där Michael Toppelius utöfvade sin konst. Ej blott socknarna nära Uleåborg fingo sina kyrkor utsmyckade af honom; han arbetade på samma sätt äfven i Paldamo på andra sidan Uleå träsk, i Kides i Karelen, Leppävirta och Pieksämäki i Savolaks, Ilmola och Kauhajoki i Vasa län. Tiden intill 1795 har betecknats såsom den period, inom hvilken han utvecklade sin kraftigaste produktion. Och under samma tid befinnes han ock ha i flere afseenden förkofrat sin ekonomiska ställning. Redan före 1761 hade han ju kunnat ombygga boningshuset i fädernegården. Vid arf skiftet efter fadern delades denna gård mellan honom och hans bror Zachris, så att Michael erhöll södra hälften, belägen emot handelsmannen Johan Florins tomt, medan norra delen, invid handelsmannen Schulins gård, tillföll Zachris. Åkrar och ängar delades åter mellan modern och Christopher. Farmodern, Maria Zebulon, som ännu hade en fordran i boet, erhöll en summa, mot hvilken hon afsade sig alla anspråk på fastigheterna, och hennes son Jacob lofvade »henne behörigen sy ta och sköta.» I detta sistnämnda