i04 si^äkt arf vet. åtagande möta vi det äldsta kända exemplet på en pliktkänsla och en hjälpsamhet gentemot andra släktmedlemmar, hvilken säkert var traditionell och som särskildt framträder i den vackraste form hos Michaels barn samt sedan ärfves äfven af det egentliga föremålet för vår teckning. Så bestämdes ock redan vid det nämnda arfskiftet att Margaretha Iyithovia skulle få bli kvarboende i gården hos hvilkendera af sönerna hon behagade. Emellertid blef det Michael som småningom förärfvade ej blott hela fädernegården utan ock andra fastigheter. Zachris utlöstes från gården, och då Christopher dött och 1788 efter honom en gård måste säljas för skuld, inköptes den af Michael, hvilken redan 1779 och 1780 af nämnde broder tillhandlat sig dennes hälft i ett åker- och ett ängsstycke, som de gemensamt köpt. Christophers gård bytte sedan Michael mot en annan, belägen bakom fädernegården, hvarigenom dennas tomt utvidgades till 417 kvadratfamnar. Modern hade helt naturligt stannat hos Michael, då denne öfvertog gården. Och att han känt sin plikt att »henne behörigen syta och sköta», det visas däraf att hon den 16 augusti 1780 testamenterade »ali sin lilla kvarlåtenskap i löst och fast» åt sonen och dennes hustru för »den ömma ans och skötsel de mig under min höga ålder och orklöshet lämnat och lämnandes varda»; dock bifogades till öfverlåtandet villkoret: »sedan de mig först hederligen och anständigt begrafva låtit». Då hon 1782 dog, ärfde sålunda sonen äfven de ägor hon innehaft. Om alltså målaren Toppelius icke ärbetade utan ekonomisk framgång, så kunde han ock väl behöfva hvad han förvärfvat. Ty familjen blef småningom