en måiyare och en uppfostrare. IOI ganska talrik: han och hans Maria hade inalles elfva barn. Och det äldsta af dessa, sonen Carl Michael, född 1765, var hela sin lefnad igenom slö och sjuklig; han lefde dock ända till sextiotvå års ålder. Af de öfriga dogo tre, två tvillingar födde 1774 och en dotter född 1779, helt unga, tvillingarna i smittkoppor; men de öfriga sju, tre söner och fyra döttrar, hunno myndig ålder och vordo alla arbetsföra. Utan tvifvel hade Michael Toppelius mången gång känt det som en brist att han ej fått större boklig lärdom, och sannolikt ville väl ock Maria von Oclavicz att hennes söner skulle bli något mer än borgare. Och då Uleåborg hade en »trivialskola», från hvilken man dimitterades till universitetet, var det helt naturligt, att nästäldsta sonen, Johan Gabriel, född 1767, fick besöka denna läroanstalt, De religiösa tendenserna hos föräldrarna och farmodern gjorde det lika naturligt att denne son, då han 1783 blifvit student i Åbo, beslöt läsa sig till präst. Därmed gick det dock ej särdeles fort. Det är icke sannolikt att fadern kunde lämna sonen synnerligen stora bidrag till hans studiekostnader, utöfver de traditionella laxfjärdingar och smörbyttor man förde med sig, när man for till Åbo. År 1783, då Johan Gabriel första gången afreste dit, funnos redan i hemmet utom honom • och Calle fyra syskon, tre flickor och en gosse. Flickorna voro Greta, född 1770, I^isette, född 1772 och Brita Kaisa, född 1776; brodern var Zachris, född den 13 november 1781. I december 1783 föddes ytterligare en flicka, Beata Christina, och tre år senare yngsta barnet, sonen Gustaf. Johan Gabriel fick alltså gå fattiga studenters vanliga väg och bli informator; vårterminen 1788 var han hemma