i04 si^äkt arf vet. en handling från 1788 säges: »här antagas barn af bägge könen, som utgöra en enda vacker och oanstötlig klass.» Då Toppelius mottog skolan 1791, hade den dock ej mer än nio elever, men redan följande år voro de tjuguåtta och 1793 femtio. Och skolans inspektor intygar 1795, att han vid årsexamen »med största nöje inhämtat den ordning och skickelighet», hvarmed pedagogen skött sin tjenst; till och med hade några af lärjungarna läst franska. Dessutom hade läraren sökt skaffa de fattiga barnen nyttiga böcker, dels till låns, dels som gåfva, samt sökt förmå christmilda människor att gifva dem hjälp till uppehälle. På grund af dessa förtjenster erhöll Toppelius 1796 af konglig majestät rätt att räkna dubbla tjensteår, en förmån som i allmänhet ej tillkom lärare vid pedagogier, men nu tillerkändes honom personligen — veterligen den enda pedagog som lyckats ernå en sådan utmärkelse. I Bland de flickor, som njöto hans undervisning, var äfven Sophie Calamnius, hvilken sedermera blef hans brors maka. Om den anda, i hvilken han verkade som lärare, vittna hans år 1797 för pastoralexamen utgifna teser, hvilka nästan helt och hållet äro af pedagogiskt innehåll och framställa uppfostran företrädesvis såsom en strid mot affekterna, alltså för harmoni och karaktärens förädling. Men dessutom finnes ock i behåll ett tal, hållet i skolan den 2 november 1796, och det är här vi finna hans uppfattning af plikterna mot fäderneslandet. Gustaf IV Adolfs anträde till regeringen hade i Nykarleby, liksom öfverallt i Sveriges rike, firats med stora högtidligheter, bland annat med illumination och kanonsalut. Och till minne af dagen hade man — helt säkert