en målare och en uppfostrare. 11 3 och som, utblottade på alla lifvets behof, ofta sakna fader och moder, som skulle vårda sig om deras uppfostran och undervisning.» Med ett tack till dem som stiftat stipendiifonden och en bön om välsignelse öfver barnen, skolan, fäderneslandet och konungen afslutas talet. Till den bild den värdige uppfostraren • och kulturbäraren sålunda gifvit af sig själf ha vi att foga ännu några drag. Att han ägde litterära intressen kunna vi sluta redan af den vårdade form han gaf dessa sina tal, men också af att han var i nära vänskap förenad med Choraeus, . som åren 1797—1799 vistades i grannstaden Jakobstad. Vidare verkade han äfven på det ekonomiska fältet i den porthanska tidens anda. Till staden hörde några tunnland stenbackar, hvilka man småningom begynte odla, och af detta område öfvertog äfven pedagogen en bit, som han med största ifver sökte göra odlingsbar. Slutligen hade han äfven ett lifligt intresse för finskan, hvilken han själf behandlade mycket väl. * Under tiden uppväxte syskonen i Uleåborg, systrarna till deltagande både i husliga sysslor och i skötsel af åker och äng, Zachris till gosse och yngling, lifligt intresserad för bokliga värf. Äfven han fick gå i skola, gjorde goda framsteg och eggades af det beröm han fick att anstränga sig än mer. Men redan tidigt begynte han därjämte läsa romaner, hvar han blott kunde öfverkomma sådana. Han blef därför mer inåtvänd och sluten. Hemmet erbjöd ännu någon tid framåt för de unga ett sorgfritt lif. Fadern fortsatte med sin verksamhet 7