I 20 si^äktarf vet. juli; då »reste konungen och drottningen härigenom och spisade middag hos rådman Kempe.» Följande vinter tillbragtes åter i Stockholm, sannolikt under flitigt arbete och med föga nöjen. Den 12 maj 1803 stod han stipendiat examen, förmodligen för att få högre stipendium, då tiden för det han åtnjöt skulle utgå vid slutet af 1803. Hans hälsa tyckes ha stadgat sig — han hade i Nykarleby druckit brunn — och äfven humöret hade väl blifvit gladare, om han ock hade föga tid till umgänge. Hos broderns vän Choraeus, som nu var teologie adjunkt vid krigsskolan på Carlberg, var han någon gång på besök, och måhända var det genom honom som han fick inträdeskort till svenska akademiens högtidsdag den 20 december 1802. Ty vid detta tillfälle erhöll Choraeus akademiens pris — »mindre guldpenningen med samma heder som åtföljer stora priset» — för sin »skaldesång» öfver Ehrensvärd. Man kan vara säker om att den unge fältskären kände sitt finska hjärta klappa varmare vid den heder en hans landsman sålunda vann, detta så mycket tner som äfven själfva dikten genom andades af en finsk stämning. Att Ehrensvärd var född 171 o gaf författaren anledning att till utgångspunkt taga de lidanden Finland vid denna tid undergick, och huru skulle detta ej väcka genklang hos Christopher Toppelius' sonson! Så instämde han säkert ock af fullaste hjärta i dessa skaldens ord, hvilka äro ett uttryck för| alldeles samma uppfattning som mötte oss i Johan Gabriels tal 1796: Dock mera ljuf än stor för fosterlandets skull försakelsen är vorden: lätt är att lida för en mor, då denna mor är — fosterjorden.