Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fältskären zacharias topelius.
129
Hvad skatter för en man, som verkligt hjärta har,
är ej hans fäders graf, är ej hans egen hydda,
och templet, dit hans dygd sin glada förstling bar,
och minnet, evigt kärt, af stunder lyckligt flydda!
Ja, paradisets fröjd: den första känslans tid,
och mannaålderns vinst: gagn, ära, samvetsfrid, ir i
och allt som njuts i dag, och allt som du begråter,
allt, allt din fosterjord dig skänkt — hvad ger du åter?
Ditt lif — välan, du har betalt din sKuld:
så pocka ej på rökelse och guld!
Och med den smak han hade för besinningsfullt
klargörande af sin ställning i lifvet, bevarade han väl nog
ock i minnet dessa ord:
•Så jämnt, som skeppet går ifrån sin stapelhöjd,
den vise går sin gång, åt ingen sida böjd,
af hoppets fackla lyst, med dygdens harnesk väpnad,
mot lyckan utan stoj, mot faran utan häpnad,
och tänker glad: förtjenstens tempeldörr
skall öppnas dock med grafven — 0111 ej förr.
Det dröjde ej heller länge innan honom erbjöds ett
tillfälle att verksamt gagna fosterlandet, på samma gång
han kunde förtjena sig penningar såväl för egen räkning
som för att nu i sin tur kunna hjälpa sin yngre broder
Gustaf framåt på lärdoms vägen.
Denna broder var en liflig och vaken gosse och sattes
tidigt i trivialskolan. Här inhämtade han dock ej
särdeles mycket. Skolans rektor Chronander, som äfven
varit Franzéns lärare och gett honom många väckelser,
var nu gammal vorden, därtill närsynt, opraktisk och
hetlefrad, och så kunde han ej hålla styr på pojkarne,
hvilka i stället för att drifva grundligare studier roade
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
