si,äktarfvet. sig med fiske, skytte och fågelfänge. Äfven ung Gustaf egnade sig med stor ifver åt dessa idrotter, blef stark, frisk och händig, men icke synnerligen eftertänksam. Engång höll han på att mista lifvet genom att ladda ett gammalt gevär med alltför mycket krut, en annan gång, då han sköt en sparf, antändes genom förladdningen af blår en bodvägg, och då stark blåst rådde, höll detta på att vålla en eldsvåda, som kunnat ödelägga hela staden. Men genom att rådigt och skickligt kasta sin mössa mot det brinnande stället fick han elden släckt i tid. Emellertid genomgick den begåfvade gossen med lätthet klass efter klass i skolan. Men huru skulle han, så fattigt som hemmet var, kunna tänka på att resa till universitetet och där drifva studier? Då öppnade sig hastigt en utväg, tack vare tidens varma intresse för fosterländskt arbete af den art som ofvan tecknats. I detta arbete kommo nu alla de tre bröderna att deltaga, och tillika leddes Zachris därigenom in på den bana, där han sedan förvärfvade sig en plats i Finlands litteraturhistoria. ♦ Såsom tidigare nämnts, var under adertonde seklet arbetet för »upplysningen» i Finland på engång ideellt och praktiskt, afsåg höjande på samma gång af den andliga odlingen och af det materiella välståndet. Såsom grad mätare på de resultat man i det senare afseendet ernådde betraktades framför allt folkökningen. Men denna motverkades i skrämmande grad genom den oerhörda dödlighet, som vållades af farsoterna, särskildt kopporna. I medeltal räknade man att i Finland ännu mot seklets slut hvart sjette eller sjunde barn föll offer för denna härjande sjukdom. I hela Europa hade den