fältskären zacharias topelius. T 5 T I slutet af augusti afreste han därför — genom Lillkyro, där han köpte sig en schäs för 35 rdr — till Uleåborg, där han * på hushållningssällskapets rekommendation af landshöfdingen erhöll »öppne ordres» till kronobetjente i länet att vara honom till biträde i hans förehafvande. Så började han sina färder i olika riktningar, återkommande flere gånger till residensstaden. Det gällde nämligen att på olika håll möta den hotande epidemin. I flere socknar kunde dock ingenting uträttas, emedan alla barn antingen redan dött eller smittats. Den »dagbok», som Topelius förde öfver sin resa och sedermera inlämnade till sällskapet, erbjuder läsaren en rätt märkvärdig kulturbild, jämte det den vittnar 0111 att den unge läkaren ägde både hänförelse för sin sak, seg uthållighet och förmåga att öfvervinna både yttre och inre hinder och motigheter. Visserligen rönte han så godt som öfverallt varmt understöd af ståndspersonsklassen. Redan före hans ankomst hade flere personer börjat vaccinera, och åtskilliga voro benägna att lära sig konsten och sedan fortsätta. Ej blott klockare bli hans elever, äfven kyrkoherdar och andra präster, studenter, en härads-skrifvare med fru, en öfverste, en fänrik och en brukspatron deltaga i arbetet. Sannerligen: de som i våra dagar göra sig lustiga öfver denna tids »sentimentalitet», de kunde här lära sig aktning för den medkänsla ,med »uslingen», som räddat tusentals mänskolif. Och på samma gång se vi huru den franzénska »keden af tusen händer» icke är ett fantasifoster, utan lefvande, välsig-nelsebringande verklighet. Endast på ett ställe mötte saken motstånd hos prästen. Uti Paavola kapell, heter det i berättelsen, »hade