fältskären zacharias topelius. T 5 T som lågo närmast den ena smitthärden, och sedan gick man att möta faran från andra hållet. Kyrkoherden Frosterus visade stort nit att bearbeta allmogen och resultatet blef äfven glänsande. Smittan utestängdes fullkomligt, blott ett (ovaccineradt) barn dog och en del bönder började själfva med framgång vaccinera. Efter en månads vistelse i Pudasjärvi återvände bröderna till Uleåborg, och den 25 januari anträdde Zachris sin längsta och besvärligaste resa, norrut till Simo, Rovaniemi och Kemiträsk. Till Simo följdes han äfven nu af Gustaf, men därifrån återvände denne till sin skola och äldre brodern for ensam vidare — nu ej mera med häst utan i renpulka. Och att ett sådant sätt att färdas ej var utan vådor fick han nogsamt erfara: i Rovaniemi fick han ligga overksam i åtta dagar, tack vare en kullerbytta ur pulkan. Om sista delen af denna sin färd låta vi honom själf berätta. »Föremålet för min vistelse i Rovaniemi blef snart kunnigt i Kemiträsk socken, tretton mil härifrån belägen. Man skickade täta bud med anhållan att jag måtte resa dit och ej lämna dem, lika berättigade till Kongl. Hushållnings Sällskapets omvårdnad, utan delaktighet af en så välgörande beskickning, nu så mycket mer af nöden, som smittkopporne ifrån Kuusamo Lappmarks gräns voro därstädes befarade.» Efter att ha blifvit återställd från följderna af nyss omtalade olycksfall, framkom Topelius den 1 mars till detta yttersta mål för hans resa och berättar: »På denna aflägsna ort hade ännu aldrig förr någon slags ympning varit verkställd . . För en stor del af allmogen var ympningen en okänd sak, åtminstone hade