fältskären zacharias topelius. T 5 T Vaccinationen hade i Kemiträsk en mäktig fiende i en bonde, Matti Kallahanvaara, hvilken hade rykte om sig att kunna böta sjuka med besvärjelser och signerier, och som nu såg sig hotad i detta näringsfång. Mycket anlitad och fruktad som han var, inverkade han starkt på folket; ofta voro öfvertalningar fåfänga. Det enda som kunde göras var att söka knäcka undergörarens prestige. För detta ändamål sammansvuro sig Topelius och några andra, fördomsfria ungdomar. En af sällskapet, den resolute fänriken, ställde sig sjuk och sökte hjälp hos trollkarlen. Denne utforskade i brännvinsglaset sjukdomens orsak och fann den härröra af »kyrko-andar», hvarför den borde botas på kyrkogården. Där utfördes alltså — det var sent en afton i mars — diverse magiska förrättningar, och så gick doktorn med sin patient upp i klockstapeln. Men här slogos helt hastigt dörrarna igen efter dem, och åtta underliga skepnader visade sig. Ansiktena voro maskerade, men lyste dock hemskt i mörkret — de voro bestrukna med fosfor, och eldgnistor foro vidt omkring hvar gång någon tog sig om ansiktet. Själfva gestalterna voro insvepta i hvita lakan. Med starka hvisslingar framrusade andarna och begynte en förfärlig ringdans kring underdoktorn och hans patient. Den senare låtsade bli skrämd, fattade sin beskyddare om lifvet och drog honom under sig. Matti blef skrämd på fullt allvar, slet sig lös och anlitade sina kraftigaste besvärjelser för att få andarne att försvinna. Allt förgäfves. Slutligen lämnades utgången fri. Men den sjuke ställde sig vanmäktig och gubben måste bära honom ända till prästgården. Här hade han dock ett nytt bekymmer: fänriken låtsade som hade han mist