140 slyäktartfvet. förståndet. Matti använde tusen vidskepliga medel till hans vederfående, och gyckelspelet fortsattes sålunda långt in på natten. Men följande dag yppade spektakel-makarne för tingsmenigheten sakens rätta sammanhang, och då var det förbi med tron på gubbens makt öfver andarna. Upplysningen hade segrat. — Det har synts lämpligt att icke alltför knapphändigt teckna denna färd, enär det som nu meddelats synnerligen väl belyser det sätt, hvarpå Zachris Topelius deltog i tidens fosterländska arbete. Ur hans berättelse framlyser tydligt den varma medkänsla han hyste för det folk, hvars välfärd han ville främja. Han såg nog att detta folk var oupplyst, men han ringaktade det ej därför, utan sökte att hjälpa där han kunde. Men än mera märkelig blir denna färd därigenom att den visar ett typiskt exempel på huru i tidens kulturarbete förbundo sig ifver för upplysning, för materiell välfärd och för ideella syften. I Topelius' instruktion ingick äfven att han på de orter dit han kom skulle taga reda på huru potates-odlingen drifvits, huru man lärt sig att begagna nödbrödsämnen, t. ex. Islands- och renmossa, och hvad för öfrigt var att märka angående allmogens ekonomiska omständigheter. Berättelsen innehåller ock åtskilligt härom; exempelvis heter det om Utajärvi: »Oaktadt mycken torftighet och brist på det nödvändigaste lifsuppehälle, utmärker sig denna allmoge genom en öfverdrifven yppighet i kläder. Kvinnfolken bära om söndagarne sidentröjor, kjolar och vidlyftiga chawlar, och männernes, i synnerhet ungkarlarnes kläder äro ofta af bomullstyg med silkes inslag.»