fältskären zacharias topelius. T 5 T Men därjämte dref Topelius på denna resa för egen del en forskning, hvars frukter dock först långt senare blefvo allmännare kända. Det var nu han började samla alster af finsk folkpoesi. Huru han fick impulser härtill vet man ej. Men åtskilliga förbindelselänkar finnas dock mellan honom och de porthan-franzénska tendenserna. Porthan hade redan i första delen af sin afhandling om den finska poesin (1766) anmodat landsmän att biträda vid ett sådant samlingsarbete. Och för den del af nämnda afhandling, den tredje, där värmen för ämnet starkast framträder, var den österbottniske studenten Simon Appelgren respondent. Denne blef 1793 konrektor och 1801 rektor i Uleåborgs skola; han var alltså lärare för de två yngre bröderna Toppelius. Hans bror var den kyrkoherde Appelgren i Muhos, hos hvilken Zachris i två år konditionerade. Och att Johan Gabriel förbands i nära vänskap med Franzén är redan nämndt; tilläggas kan att hans båda svågrar Zachris Forsman och Niclas Uagus hörde till Franzéns närmaste vänkrets i ungdomsåren. Vare sig Zachris fått sin väckelse på någon af dessa vägar eller att öfver hufvud tidens fosterländska intresser smittat äfven honom, nog af: han begagnade sig af den nyss omtalade resan för att på olika håll taga reda på hvar alster af folkdiktningen ännu kunde vara att erhålla. Flere af de personer, som samverkade med honom för vaccinationen, höra tillika till dem, af hvilka man vet att han fått runor. Och sannolikt begynte han nu äfven uppteckna sådana ur folkets mun. Det är ju, kunde man säga, ett rätt egendomligt förhållande att en läkare, hvilken bekämpar besvärjelser