142 släktarfvet. såsom vidskepelse, på samma gång samlar bland annat besvärjelserunor. Men någon motsägelse ligger häri alis icke, förutsatt att man står på den franzénska ståndpunkten, det vill säga inser att förnuftet mycket väl kan fullfölja sina uppgifter och ändock erkänna poesins betydelse såsom ett af de högsta uttrycken för människoandens ideella och nationella syften. * Den 27 mars 1804 återkom Zachris Topelius till Uleåborg och hade, som han själf anspråkslöst säger, »sålunda slutat en förrättning på en gång svår och nöjsam . . hvars följder jag förmodar icke skola underlåta att blifva gagnande.» Själf hade han ock af resan den fördel, att den gaf honom medel att fortsätta sina studier. Hans reseräkning steg till nära 450 riksdaler, och af denna summa hade han åtminstone i behåll de 215 riksdaler 36 skilling han fått för vaccinationen af 863 barn. Af skjutspengarna åter (155 rdr för sammanlagdt tillryggalagda 301 mil) sparade han väl minst hälften, då han åtnjöt skjuts för två hästar, men säkert ej begagnade mer än en, kanske ock stundom fick häst gratis gårdarna emellan. Och dagtraktamentet slutligen (72 rdr) hade väl ej heller gått åt, då han utan tvifvel mest haft fritt uppehälle på prästgårdarna; och äfven där han betalade något, sträckte sig allmogens anspråk på ersättning troligen ej till den stora summan af sexton skilling per dag. Af hvad han sålunda sparat behöll han dock ej allt för egen räkning, utan delade broderligt med Gustaf, hvilken ju ock deltagit i arbetet. Denne fick på sin lott 125 riksdaler, och med dessa kunde han nu tänka på att fara till universitetet, Förmodligen därför att Zachris