fältskären zacharias topelius. t 5 T Topelius »nådgunstigt måtte tillåtas att härstädes förblifva, såsom för staden och de nästbelägna socknar alldeles omistlig». Collegium, som äfven varit emot den af I^ange föreslagna åtgärden, tyckes ej ha varit obenäget att låta Topelius slippa, men landshöfdingen brände på, och i slutet af maj måste Topelius skiljas från Nykarleby, till stor saknad för vännerna där och sannolikt äfven för honom själf. I juli skrifver sålunda Tur din till honom: »Alla vänner härstädes saknar dig mycket och önskar att du skulle ledsna i Uleåborg, så kunde vi hafva förhoppning att få dig hit tillbaks. Min gumma och flickor hälsar oändligt». ^ Förra delen af denna önskan uppfylldes ock rätt snart: Zachris ledsnade innan kort vid sin befattning. Helt visst skötte han denna med sin vanliga samvets-grannhet och förstod nog att bättre än Carger ställa sig på allmogens ståndpunkt och vinna dess förtroende. Men den ersättning han fick för sitt arbete var blott 50 riksdaler riksgälds, och då denna summa var otillräcklig för hans bärgning, måste han hos collegium medicum anhålla att få utbekomma innestående stipendiimedel. Och som det var att förutse, var Carger honom föga bevågen; han ville t. ex. alis icke taga någon befattning med godkännandet af medhjälparens reseräkningar. På dessa räkningar ville för öfrigt äfven myndigheterna pruta. Slutligen var också den uppgift Topelius hade sig förelagd stundom alldeles hopplös. Han fann på sina resor »hela hushåll inficierade . . Kringstrykande kvack-salfvare hade hos en del förvärrat symptomerna . . En allmän brist på lifsmedel, förorsakad af förledit års missväxt, hvaraf allmogen nödgats att tillgripa bröd af halm