hårda tider. i 57 i borg. I faderns och Lisettes bref afspegla sig tydligt de intryck händelserna göra. I mars 1808 berättar fadern, att man i Finland begynner vara »i bekymmer och fruktan för ryssarnas anfall». General Klingspor har rest genom staden, bröd bakas för arméns behof, kronan köper upp hvad som kan fås och kurirer komma och fara. Den 25 april kunna fadern och Lisette berätta om segern vid Siikajoki. Som naturligt är knyter sig därvid bådas intresse främst vid prästgården, där en brordotter till Michael satt som prostinna. Så berättar fadern att bataljen börjades »bittida om morgonen med första canonkulan genom probstens byggning, då ryska generalen skulle frukostera, hvilken flydde genast därifrån och salfvorne började continuera. Kyrkan sköts i kras med mera och fienden blef till bakas slagen.» Systern åter förtäljer: »Vid Siikajoki har en stor batalj varit; fienden trängde sig oförmodadt in på prostgården, där han besökte både källrar och visthus för att släcka sin hunger; men svänsken körde bort honom i det samma, och i sin flykt har han spoljerat dem och tagit både silfver och gull.» Samtidigt fortfara krigsrustningarna. Och »när man slipper den ena inkvarteringen, så får man den andra, både af soldater och officerare.» — »Nya compagnier rekryteras immerfort af våra finnar. Manskapet är ungt och frodigt och har nit 0111 fäderneslandet. De yttra sig vela hämnas på fienden, endast ofiserare låter dem fram rusa.» Ett rykte går att ryssarna försökt vinna Sveaborg genom att lofva kommendanten sextio tunnor guld. De trodde sig säkra om framgång, portarna hade öppnats