hårda tider. 1.61 Zachris och Gustaf hade emellertid hvar på sitt håll äfven kommit i beröring med kriget. Bristen på läkare vid armén och flottan var stor, och man sökte förmå så många som möjligt, till och med bland studenterne, att gå ut som underläkare. Gustaf hade på nyåret 1808 slutat sina förberedande studier i- Uppsala och med heder bestått examen både här och i Stockholm inför collegium medicum. Med sin ungdomliga dristighet blir han alltmer benägen att taga tjenst på flottan. Huru de båda bröderna dock alltid hade hemmet och hemtrakten i minnet framgår tydligt af hvad Gustaf den 24 mars 1808 skrifver från Uppsala. »Under mitt vistande i Stockholm besåg jag de till arméns flotta hörande sjukskepp och tyckte att det intet skulle vara så obehagligt att vara på dem, som det är utropadt; flottan rastar dessutom så godt som hvar natt i hamn, således blefve det till och med roligt att vara på den, om intet den enda farhågan att, i anseende till vår, för närvarande, svaga styrka blifva fången, skulle så envist framställa sig. — Denna tanke, att ifall det också skulle gå tokigt till med en af oss, den andra ändå vore kvar för att på något sätt i en framtid bistå våra anhöriga, bör likväl göra att, ehuru roligt det än vore att vara i lag, vi borde engagera oss på särskilda håll.» Några dagar senare, den 29 mars, underrättar Gustaf sin bror att han nu beslutit resa till Stockholm, aflägga kirurgie stipendiatexamen och därefter antaga tjenst på flottan. »På sjön tycker jag att man blefve befriad från den svåra strapage, hvarför en armé till lands är utsatt, därföre har jag funnit mig mera hogad att vända mig dit.» Men »om intet skillnaden på gage är för stor, skall jag följa ditt råd att söka komma åt hemorten; därom