i6o SIvÄKTARFVET. torde jag väl uti Stockholm, om ej förr, bli underrättad. Det vore rätt roligt att råkas hemma i sommar.» , Tanken på att »komma åt hemorten» underhölls säkert af faderns underrättelse att det i Uleåborg blifvit tomt på läkare, emedan de som funnits där antingen farit till Sverige eller åtföljt armén. Därför skrifver han ock till Zachris (den 4 mars): »Med längtan och väntan önskar man din återkomst. Gud låte däi väl må! Lät oss närmare få veta, huru [och] på hvad tid din kära återresa skall ske.» Redan innan Zachris fick detta bref (det hade först skickats till Gustaf) hade han den 24 mars skrifvit till sin vän N. Mathesius, Johan Gabriels efterträdare som pedagog i Nykarleby: »Om mitt eget tillstånd skulle jag icke hafva andra än fägnande nyheter att meddela dig, om icke de satans ryssarne denna tid gjort mig ledsen och bekymrad öfver tillståndet i min mycket älskade fosterbygd. Dock till Österbotten hafva de ännu icke hunnit, och innan ni bli alldeles förvandlade till ryssar, vill jag åtminstone taga ett farväl af mina landsmän, ty såsom sådane lär jag icke återse er. Må likväl min spådom ej inträffa — ack om vi än vid en varm bål finge glamma om forna äfventyr och fröjda oss öfver en närvarande lycka. Min första skål blefve då för Finlands välgång, min andra tömde jag för min flicka och den tredje i botten för dig. Utsikterna åt denna trakt af Sverige äro krigiska. Hela kusten ända från Skanör till Uddevalla, därifrån vidare långs hela norska gränsen vimlar af soldater. Men hvad båtar oss finnar om man eröfrar Norge och Seland? Detta torde dock ej vara så lätt gjordt, om än en engelsk flotta därvid vore oss behjälpelig . .