162 slaktarfvet. den som ansvarade och redovisade för uppbördsmedlen, och som sådan var han tillika öfverläkare vid sin fördelning och hade kaptens rang. I dagtraktamente uppbar han i riksdaler 16 skilling banko. Hade han därtill ännu varit en smula fåfäng, så hade han kunnat fröjda sig åt att uppträda i en klädsam uniform: mörkblå röck och likadana långbyxor, rockskörtena uppfästa, så att det karmosinröda fodret syntes, hvit väst. Därtill värja med gyllene port-d'épée, samt trekantig hatt, uppfäst med en guldträns och med guldtofsar i hörnen. Men som vi redan sett beherskades hans sinne främst af önskan att få dela fäderneslandets öden och vara nära de sina, och denna önskan sammanföll äfven med hvad andra eftersträfvade. En egendomlig nemesis ville, att Lange nu fann sitt län och sin residensstad försatta i alldeles samma belägenhet som den, i hvilken han året förut genom sitt maktspråk bragt Nykarleby. Ty i Uleåborg hade nu läkarebristen blifvit synnerligen kännbar. Äfven alla civila läkare hade anlitats för arméns behof, och befolkningen var alldeles utan läkarvård. Då man nu därtill, isynnerhet under den hetaste årstiden, hade att befara en större sjuklighet såväl bland människor som bland boskap, anhöll landshöfdingen den 2 juli, att collegium medicum ville åter förordna Topelius till biträde åt provincialläkaren. Länet kunde äfven »härå måhända ha någon pretention», då det genom enskilda sammanskott uppehållit Topelius i Lund och han lofvat att infinna sig i Uleåborg till midsommar. Och ännu den 14 september skrifver fadern att landshöfdingen, som ligger sjuk, ofta efterfrågar »huru snart du skulle hemkomma . . Önskeligt vore om Försynens hand ville leda dig hit på hemorten med lif och hälsa!