I 20 si^äktarf vet. och skickat caffe och sirap. Gud beskydde honom på sin resa.» Allt större blef emellertid hemma i Uleåborg det trångmål kriget vållade. Hästen är fortfarande i fara. »Jag bad för den hos landshöfdingen — skrifver gubben den 14 september på finska — hvilken sedan för din skull skyddade den så mycket som möjligt.» Sommaren 1808 hade skörden varit god, men på nyåret 1809 får man ej bröd för pengar. Det hade gått som gubben fruktat. »Min och fleras rågbrodd äro bara för boskap och vilddjur. De äro uppbrände, både sta-kvettet med mera. Tvenne rior för oss uppbrutne och en lada. En död häst ligger i rian och halmen bortförd dels af egne dels af ryssar . . Gud gifve friden!» Posten går nu ej mera till Stockholm, och bref kunna fås fram blott med resande eller handlande. Men äfven deras resor äro osäkra »för sjökapare med mera». På långa tider vet sålunda fadern ej om hans söner lefva. Den 2 oktober 1809 >>om natten» skrifver han: »Med hjärtelig längtan väntar jag underrättelse om mina käraste söner, om de lefva eller om de äro afsomnade, som ock kunnat ske i dessa bedröfl. tider. Min söta Zachris, skrif mig till om du är vid lif: jag vet att att du är så göder, och Gustaf, om han är vid lifvet. Jag skulle längta eder hem, om det kunde vara möjeligit; I hafven förvärfvat nog kunskaper nödiga att kunna lefva här den förgängeliga korta tiden, utom att ytterligare våga på denna förgängeliga banan — världenes haf! Ett bref af den 24 januari 1808 [1809?] ifrån Stock-hom gladde mig och de öfriga. Ack om jag än finge taga eder i mina arm [ar], hvad jag vore tillfreds och glad