hårda tider. 174 — men nu [är] allt utan hopp. Här är ganska dyr tid. Rublar cirkulerar ymnigt, tjufverier begås ovanligt. [På finska:] Gärdsgårdarna kring åkrarna äro bortstulna och brända för oss och för andra med nära staden . . En kanna linolja kostar 6 rdr och finns icke. Terpentin finnes icke en fingerborg . . Rågen har kostat 30 rdr, nu för 20 rdr. . Kära sons goda häst bortstals under höbärgningstiden från stadsbete inom ett dygn och fås ej veta hvar den är. Jag gick till Limingo att söka, men hade icke lyckan att ernå.» Denna sorgliga underrättelse kunde fadern dock snart nog, den 10 oktober, ersätta med en gladare. »I höbärgningstiden bortstals din goda häst från stadsens strand och jag sökte genom Iyimingo och Temmes och sådde lysningar omkring. Omsider i förrgår söndags afton så kom en bonde med hästen i god hull till vår stora glädje . . Här sker stölder rätt ofta, gärdesgårdar clareras om nätter och dagar . . Endast gamla rian står kvar . . Den allsmäktige uppehälle och bevare eder för allt obehagligit.» * Men det var ej ensamt ekonomiska bekymmer som drabbade familjen. »Döden blänkte» också inom denna krets. Johan Gabriel hade, som redan är nämndt, tidigt nog blifvit sjuklig. Sommaren 1807 berättar han i bref till Zachris, att han druckit brunn och begagnat infusion på Islandsmossa och på kina samt befunnit sig väl däraf. Men den 25 september fick han ett nytt anfall af blodhosta och af lät till brodern den 24 oktober en lång sjuk-domsbeskrifning. I anledning af att hans medtäflare