hårda tider. 178 repa mig som förr. Mina ögon äro redan starkt insjunkna och mitt ansikte så affallet, att Du icke mera skulle igenkänna mig. På min kropp är ej stort annat kvar än hud och ben. Nattsvetter har jag ock haft, med någon fri mellandag. Nu på par morgnar har jag ock varit fri för nattsvett och på par dagar har jag känt mig ha en bättre aptit. Möjeligen kunna mina dagar ännu på kort tid förlängas. Men ändock blifver det sant, att långsam sjukdom bereder viss död. Det står i Herrans hand om vi mera träffas i detta lifvet — föga ser jag mera något hopp därtill. Emellertid får jag hjärteligen tacka dig för din rätt broderliga trohet, kärlek och hjälpsamhet emot mig. Jag hade önskat, och önskade än i denna stund, att Du vore här; en möjlighet af förbättring kunde då äga rum. Vår räkning står så, att jag ännu vore dig skyldig 69 rdr 38 sk. 8 rst. Som jag nu ej kan därifrån på annat sätt bli klar, har jag skrifvit åt dig ett köpebref på Stenbacken i NyCarleby och uppsatt dess värde till jämna och reflan betalta 70 rdr rglds. Den är äfven af min hustru underskrifven. Den kan lagfaras med när som helst. Köpesumman bör vara något, på det icke hvar och en småborgare må vara i frestelse att påstå börderätt. Men skulle Du inom dig själf tycka att den är för dyr, så hoppas jag att Du nog framdeles kommer öfverens med mina efterlämnade som deras villkor tillåta. Dessutom lämnar jag efter mig en skrift, däri jag, i förtröstan på din och Bror Gustafs ömma välvilja för mitt enda efterlämnade barn, uppdragit Er bägge eller den af Er, som kommer att ha bästa råd och tillfälle, att framdeles och vid mognare år besörja om lilla Frans Michels framtida bana, på sätt Ni själfve successive