i170 siäktarfvet. blifvit bragte på god väg i världen. Jag är långt ifrån att någonsin i världen hafva velat tänka på någon ersättning för det lilla, hvarmed jag kunnat vara dig till tjenst. Men Du läser här endast min billiga omtanka om ett älskadt barns framtida väl. För öfrigt beror allt på en mild Försyns skickelse, hvaråt jag trygg öfverlämnar denna sak. Så länge Frans ännu är liten, önskar jag att han måtte få sin första undervisning hos min svåger Niclas Lagus de första åren, tills ock hans farbröder hinna få fast plats. Intet vill jag sätta något band för hans framtid. Men jag önskar ändå att han i unga åren måtte studera medicinen, åtminstone så mycket, att han måtte känna och undgå de faror, för hvilka hälsan och lifvet redan ifrån ungdomen äro blottställde. Sedan må det stå honom fritt att välja hvad vitae genus han behagar och händelserne öppna. Nog härom. Jag ber dig blott, att det första Du kan, Du då ville besöka mitt sorgeliga hus och efter förmåga söka bidraga till de efterlämnade älskades tröst —! I Kauhajoki står ömkeliga till. Omkring trettio gårdar äro af ryssarne plundrade och uppbrände, ibland dem gamla Knuuttila, min svåger Gust. Inbergs hemman. Själf blef han, salig man, mördad genom skott och bajonettsting midt om natten, då han knappt hann uppstiga ur sin säng. Hans hustru och gamla svärföräldrar blefvo slagne med piskor. En dräng blef också på stället mördad, de öfrige bortfördes tillika med gamle Inberg, alla bundne med rep, till högkvarteret i Lappfjärd. Fruarna bägge frälste sig med Inbergs lilla gosse och enda barn i skogarna, där de voro flyktige väl i två veckors tid, om icke mer. Kaplan Mellenius frälste sig första gången i