hårda tider. 171 bara skjortan, men blef sedan tagen och skall vara bortförd till Åbo. Hans hustru och åtta små barn lämnade [= blefvo kvar] i uselhet, sedan allt hvad de ägde blifvit sköfladt, etc. etc. Ändteligen frälstes de nådeligen ifrån dessa grymheter. Då sammansatte vi oss att skicka efter flyktingarna och samlade dem och fördelte dem husen emellan här i moderkyrkan [= [-moderförsamlingen].-] {+moderförsam- lingen].+} Gamla Inbergs bägge och svägerskan Lena Maja med sin gosse kommo till oss. De berättade rysliga saker; jag förmår ej utföra dem. Under det jag och mina flickor lågo sjuka reste de till Laihela, hvarest lilla Janne afled i rödsot samma dag som vår lilla Anna. — Gamla kyrkoherdskan Alcenius ligger så godt som i själtåget i rödsot, och svåger Nils Lagi yngsta son Niclas har däruti äfven för par dagar [sedan] afsomnat. Äfven min adjunct Theoph. Alcenius blef ock på resa till Kauhajoki tagen af ryssarne och hölls fången i flere veckor, men beskedligt och i sin svärfars gård i Lapp*fjärd. Vår finska armé har nästan gått fram med jämna segrar, hvarom aviserne förmäla. Men nästan ensam sig själf lämnad tröttas den — och hvarje seger är dyrköpt. Herren gifve snar fred! det är det dyrbaraste lekamliga goda jag önskar ifrån Himmelen, så länge jag ännu dväljes i denna uselheten och med tålamod förbidar den utgång min HimlaFader behagar göra på min närvarande skröplighet. När vi nu en gång råkas, om icke här, så i det bättre lifvet, så hoppas jag genom Guds nåd att vi skola se hvarandra i en ren, oafbruten glädje. Gustaf kan jag ej skrifva till, efter han skall vara expedierad åt Nordsjön eller längre. Men gif Du honom ifrån mig samma kärliga