172 slyäktarf vet . hälsning som den jag gifvit dig. Min hustru och lilla Frans be ock om sina hälsningar. Jag lefver och dör Din trogne Broder Joh. Gabr. Toppelius. På tio dygn har det lyckats öfverstlöjtnantskan Meurman att få bref ifrån sin herre. På Vasa är postgången fri. Jag önskar helst [= åtminstone] få ett bref af dig än, innan mitt slut inträffar.» Denna sista önskan gick icke i uppfyllelse, ty brefvet träffade icke mera Zachris på Åland. Han hade visserligen varit med då »arméns flotta» utskickades för att med den ryska skärgårdsflottan kämpa om Åbo skärgård, och han hade deltagit i de heta striderna vid Bockholmssund den 4 juli och Sandöström den 2 augusti. Men sedan åtföljde han på sumpen Nytt försök några blesserade officerare till Stockholm, där han ännu den 15 augusti befann sig. Därefter återvände han till flottan, men nu till Nystads skärgård, där han utan tvifvel var med om striden vid Gr ön vikssund den 30 augusti. Och det var härifrån han besvarade broderns bref. Äfven detta svar är i sin innehållsrika korthet lika karakteristiskt för den skrifvande, som den äldre broderns mångordighet. »Skärgårdsflottan i Grönviksund och Nystads skärgård d. 25 Sept. 1808. Min käraste Broder! Jag läste med blödande hjärta ditt sista bref med berättelsen om de sorgliga förändringar ditt hus undergått. Måtte den högste, till hvilken du så starkt förtröstar, ännu förlänga dina dagar, att vi må återse hvarandra. Var utan bekymmer för ditt barn. Jag har af dig lärt kärlek och omvårdnad för släktingar, och