hårda tider. 182 skall ej upphöra att bevisa den emot Frans, hvilken jag hoppas ärft hederliga känslor och godt hjärta. Med afhandlingen om Stenbacken i Nykarleby är jag också fullkomligen] nöjd och skall som en åminnelse af din flit söka bibehålla den i vår släkt. Jag har ytterligare bivistat ett sjöslag, det fjärde, utom smärre träffningar, nämligen d. 18 dennes i Palva sund 2 mil härifrån i norra segelleden åt Åbo. Vi lågo där med 30 slupar för att hålla den tillämnade landstigningen ryggen fri, men anföllos kl. 5 om morgonen på det häftigaste af öfverlägsen styrka och måste med förlust af en slup, som sprang i luften, retirera hit. Jag och reg. pastor Gestrin lågo inkvarterade i ett torp och vaknade med förskräckelse. I brådskan glömde vi några saker, jag min vackra pipa, som nu en ryss röker med. Vi rodde sedan lyckligen igenom elden och till sjukfartyget. Vår förlust, 20 döda och 37 blesserade, är vida mindre än fiendens, men det är ingen tröst. Gud göre slut på det eviga slaktandet. Min förrättning efter sådana dagar är rätt bedröflig. Ilandstigningen retirerade äfven, men har nu mycket starkare afgått åt Lökö, vi veta ej huru den aflupit. \ Jag slutar med hjärtliga hälsningar och min högsta önskan att snart få omfamna Er, Bror och Svägerska. Din evigt trogne Bror Z. Topelius. P. S. Af Gustav har jag icke nyligen hört något. Nu torde han vara i Stockholm. Detta afgår på en transport med blesserade till flottans sjukhus.» Zachris' önskan att ännu engång träffa sin bror gick lika litet i uppfyllelse som Johan Gabriels att ännu få