i,äkaren och hans maka. 195 Finland, hvilket han länge ämnat. Han kom till Uleåborg och rönte af borgerskapet mycket tillmötesgående. Ivönen ökades ansenligt, och så förklarade han sig villig. Den 3 oktober erhöll han fullmakt å tjensten och redan den 18 septembér hade han tagit afsked från Carolinska institutet. Med hvilka känslor han gjorde detta framgår af följande ord i ett bref till brodern af samma dag: »De mortuis nil nisi bene — då jag nu borde anses såsom död, för Stockholm åtminstone, instämde flere värda ledamöter i så högtrafvande loftal, att jag, som lyddes vid förmaksdörren — rodnade ända till öronen . . Edra djäflar, tänkte jag, om ni ändå visste tiga. — Det gifves verkeligen intet obehagligare än att se människornas egennyttiga nedrighet framlysa igenom en vacker masque . . Många närvarande tycktes redan med öppna munnar sluka denna nu lediga plats.» Han tillägger dock: »Att jag af många fått verkeligen vänskapsfulla förebråelser för min flyttning kan du föreställa dig. Trafvenfelt [ledamot af Sundhetskollegium och svenska läkaresällskapets stiftare] har haft mycken vänskap för oss båda, och jag tviflar icke på att hans ogillande af mitt företag härleder sig af verklig välmening.» Efter sin flyttning till Finland hugnades Toppelius af Sveriges konung med professors titel. * Så hade fosterlandet dock dragit de bägge bröderna till sig, och dess väl blef sedermera föremålet för bådas ifriga arbete. Men i bredd därmed verkade nog äfven en annan, rent personlig dragningskraft. Zachris hade, som redan är antydt, fäst sina blickar vid Sophie Calamnius i Nykarleby. Och när han nu fått