jgo * ^barndomshemmet. en tryggad lefnadsställning, dröjde han ej att göra henne sitt anbud. »Långa förlofningar brukades icke den tiden», säger sonen, och så stod bröllopet den 3 december 1812. Sophie Calamnius, född 1791, var den mellersta af tre systrar. Den äldsta, Christina, var blott ett år äldre och gift med handlanden Matts Lithén i Nykarleby. Den yngsta systern Marie var född 1794, alltså ännu blott aderton år då Sophie gifte sig. Hon var dock redan en firad skönhet. Och då Gustaf Toppelius den 16 december 1812 varmt lyckönskar brodern till dennes giftermål, tillägger han i ett postskriptum: »Är din lilla svägerska likaså god som hon lofvade att bli vacker, så hade jag lust att äfven bli din svåger.» Och denna tanke lefver hos honom ännu våren 1815, då han skrifver: »Kerrman berättade mig så mycket godt om din lilla svägerska, att jag--hade mycken lust att lära känna henne.» När han så på resa till Uleåborg stannade någon tid i Nykarleby, tyckas verkligen dessa önskningar ha från hans sida tagit bestämdare form, och hoppet att vinna Marie torde i sin mån ha medverkat till hans beslut att mottaga anbudet om stadsläkartjensten i Uleåborg. För tillfället gick emellertid detta hopp om intet, men i maj 1820 hemförde han dock Marie som sin maka. Därmed hade de båda bröderna icke blott grundat eget hem, utan för dem var äfven den period af deras lif till ända, under hvilken de hade haft att kämpa sig fram ' genom ekonomiska svårigheter. Ty systrarna Calamnius voro faderlösa och medförde i sina makars bo ett icke obetydligt arf. Så behöfde icke heller den gamle fadern och systrarna mera vara bekymrade för sin utkomst; sönerna sörjde