- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Första delen /
208

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jgo

^barndomshemmet.

borgare var han en representant för högre bildning
likasom för lifvet i större förhållanden. Så kunde han ock
våga anhålla om den förmögna flickans hand och fick
hennes ja. Okonstladt skrifver hon härom till en gift
väninna i Stockholm (den 6 juni 1812):

»Du räknar väl ut, märker jag, i ditt bref; din gissning
äger sin goda grund. Jag tänker nu äfven däran; om
jag gör klokt eller ej, det vet jag intet, men mitt hjärta
säger mig att jag blir lycklig. Där har du nu hela min
bikt.»

Och ett år senare, då hon till én annan väninna sänder
en lyckönskan, förmodligen till hennes giftermål, yttrar
hon: »Jag kan ej bättre önska, än att hon måtte bli så
lycklig som jag är.»

Ett ytterligare tecken på att denna lycka var verklig
kan man finna däri, att de båda makarna rätt litet
vårdade sig om att vidmakthålla förbindelsen med världen
utanför hemorten. Zachris hade aldrig varit någon flitig
brefskrifvare, men efter hans giftermål klagar Gustaf
öfver att han ej på ett halft år fått mer än ett bref; han
har ej med säkerhet vetat af broderns bröllop och är
senare likaså oviss om huruvida Zachris blifvit pappa.
Äfven i Sophies brefväxling med väninnan i Stockholm
inträffar en paus på ett par år, och kort därpå torde den
alldeles ha upphört. En länge påtänkt Stockholmsresa
blef aldrig af. Och när man hösten 1817 gör ett besök i
Uleåborg, blir äfven detta så kort, att Lisette skrifver
till Sophie (den 17 oktober):

»Att du väl och lyckligt hemkom fägnade mig mycket,
men att ni måste sätta till en natt var ju ganska
obehagligt. Det var ju en oförfaselig kort termin; hela er
Uleå-resa förefaller mig endast som en kort dröm, en dröm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/1/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free